Så kan Befalla om användas i en mening
- Sedan hon hade fått så många små att befalla över, hade hon blivit myndig som en nämndemansmor.
- Om jag också hade medlidande med dig, kan jag icke heller befalla fram någon kärlek.
- kommenderade doktorn, en gammal regementsläkare, van att befalla.
- befalla mig, tror jag, vart jag skall fara och var jag skall stanna ?
- Har nu någon hört Guds röst befalla oss att dra härifrån ?
- Men vad värre är-jag måste helt enkelt göra ett besök på Sanna-må sen slumpen foga och ödet befalla, hur som behagas.
- Kommer han inte och vill befalla över mig ?
- Antingen lyda eller befalla.
- Han störde folkets andakt, men han var för mycket fruktad för att någon skulle våga befalla honom att lämna kyrkan.
- Har du något att befalla, så säg det frimodigt !
- Antingen lyda eller befalla.
- Hon lät befalla sitt folk att till stranden föra ner alla de livsmedel, som var hopade på Börtsholm.
- Han löd alla människor, och jag hade snart nog kommit underfund med, att man endast behövde befalla honom.
- Skulle hon befalla något sådant ?
- - Vad har hans nåd att befalla ?
- Nå : jag skall befalla er !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
