Så kan Befalla om användas i en mening
- Elias Tomasson tyckte visst, att han bara kunde befalla fram pengar ur arbetarnes fickor, men hur var det med kontrollen över pengarna ?
- Befalla ?
- Men Jonathan var herre i sitt hus, han behövde inte be, han kunde befalla.
- finns det något här, som ni värdigas befalla ?
- Om jag också hade medlidande med dig, kan jag icke heller befalla fram någon kärlek.
- Men vad värre är-jag måste helt enkelt göra ett besök på Sanna-må sen slumpen foga och ödet befalla, hur som behagas.
- Han löd alla människor, och jag hade snart nog kommit underfund med, att man endast behövde befalla honom.
- Rättighet — liksom det läte befalla sig.
- Hon lät befalla sitt folk att till stranden föra ner alla de livsmedel, som var hopade på Börtsholm.
- - Vad har hans nåd att befalla ?
- Och för öfrigt skulle jag icke kunna älska henne om hon lydde mig eller om jag kunde befalla henne.
- Om jag också hade medlidande med dig, kan jag icke befalla fram någon kärlek.
- Han är för konungslig att befalla.
- Antingen lyda eller befalla.
- Han störde folkets andakt, men han var för mycket fruktad för att någon skulle våga befalla honom att lämna kyrkan.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
